First day!
My first day of my new life has passed. It was GREAT and I am looking forward to tomorrow when I can go outside and run again. It was so refreshing! Why haven't I thought about this earlier? So many questions =/
Well! Better now than never^^
I miss my booooyfriend. I miss my Fumiaki. Yeah, I do not know why I had to say it when I am talking about training. Probobly because he is my motivation?
Yeah, that is important. Motivation. I want to feel good nowadays and that most be Fumiakis doing. He is a bit weird that guy =P Makes me feel good and everything. (It's a joke... plain sarcasm!^^)
Well! Now it is time for..... PORRIDGE!^^
I still like you Fumiaki! And you have a place in my heart^^ Moahaha.
Well! Better now than never^^
I miss my booooyfriend. I miss my Fumiaki. Yeah, I do not know why I had to say it when I am talking about training. Probobly because he is my motivation?
Yeah, that is important. Motivation. I want to feel good nowadays and that most be Fumiakis doing. He is a bit weird that guy =P Makes me feel good and everything. (It's a joke... plain sarcasm!^^)
Well! Now it is time for..... PORRIDGE!^^
I still like you Fumiaki! And you have a place in my heart^^ Moahaha.
Jag mår så ILLA!
Konstant, hela tiden. Det kommer och det går. Värst är det på morgonen och på kvällarna. Det brukar gå över när jag käkat. Jag hoppas det löser sig.
Det kommer nog lösa sig.
Visste ni att för ett årsen hade vi snö här? =)
Muahahaha! Läs min och koffes blogg nurå!
Peace out!
Det kommer nog lösa sig.
Visste ni att för ett årsen hade vi snö här? =)
Muahahaha! Läs min och koffes blogg nurå!
Peace out!
"Just idag är jag stark"
Ytterligare 3cm mindre om magen, mer muskler och solbränna.
Fyra fina blåmärken som avslöjar hårt men ack så roligt arbete.
Tillståndet är lyckligt, energifullt och nyskapande.
Framtiden lovar anställning, tillskott och trygghet.
Livet är bra, livet är bättre än jag kunnat föreställa mig det för några år sedan.
Någonstans gick något väldigt bra. Kanske var det gamla vänners stöd och nya vänners synsätt? Kanske är det bara min tur. Det kanske är nu man får ligga som man bäddat.
Fyra fina blåmärken som avslöjar hårt men ack så roligt arbete.
Tillståndet är lyckligt, energifullt och nyskapande.
Framtiden lovar anställning, tillskott och trygghet.
Livet är bra, livet är bättre än jag kunnat föreställa mig det för några år sedan.
Någonstans gick något väldigt bra. Kanske var det gamla vänners stöd och nya vänners synsätt? Kanske är det bara min tur. Det kanske är nu man får ligga som man bäddat.
"Moment of fame"
Hahaha! Kolla vad jag hitta, en live-video ifrån Sabatons spelning den 1 oktober 2008. Då var jag där, längst fram. Okej, jag har vetat om att den funnits hela tiden.. den låg t.o.m ute på deras hemsida ett bra tag. MEN JAG ÄR MED! SÅ DET SÅ! =P
Om man tittar noga där i slutet av videon så ser man att jag är med i någon sekund. Typiskt bara att dom skall filma mig när jag står still och vilar >.< Nåja, man kan inte få allt!
Om man tittar noga där i slutet av videon så ser man att jag är med i någon sekund. Typiskt bara att dom skall filma mig när jag står still och vilar >.< Nåja, man kan inte få allt!
Livskris nr. 1
Min första livskris är här. Som så många andra runt min ålder så är det dags att välja riktning i livet. För mig blir de lite mer på allvar. Nu när jag studerar upp ämnen på komvux hoppas jag kunna komma in på min drömutbildning... men allt är inte så enkelt givetvis.
Det finns iaf fyra saker jag vill få in i min framtid. Kristoffer, en bra utbildning så att man kan jobba inom de senare, de ska vara ett jobb man kan utvecklas och klättra inom samt mina vänner och familj.
Men allt känns så svårt. Min utbildning ligger liksom på andra sidan Sverige.. tyvärr "fel" sida av Sverige. Eller ja, fel sida för att kunna vara med Kristoffer medans jag utbildar mig. Han kommer vara i Örebro och jag i Lund. Jag vill seriöst inte vara så långt ifrån honom. Samtidigt som jag vill kunna gå min drömutbildning och han vill gå sin. Jag mår seriöst illa bara av att behöva tänka på detta. Det blir liksom en klump i magen. Varför kan inte allting bara vara enkelt och självklart ibland?
Det är problem nummer ett. Problem nummer två är att jag vill förändras, alltså en stor förändring skulle nog sitta på sin plats. Jag har funderat en hel del och hur mycket jag inte vill erkänna de så hade en person i mitt förflutna rätt om mig. Personen ställde mig mot väggen på ett tyvärr fel sätt, men jag förstår avsikten. Dock får man rensa lite i de som hände den kvällen, människan hade inte rätt om allt. Nu gäller de bara att göra, för det är så enkelt. Det är bara att göra.
Även om de bara är att göra kan jag inte undgå att känna mig en smula vilsen. Och ensam. Väldigt ensam faktiskt. Det ligger tunga saker på mina axlar och jag vet inte riktigt i vilken ordning jag skall ta allting. Eller hur jag skall tänka. Inuti mig växer sig en liten tomhet och en stress liksom. Ja, det är nu man skulle varit en av de där ungarna som visste exakt vad dom ville bli som barn. Nog är de beundransvärt alltid, när ens väg kan vara så utstakad sen barnsben.
Nä, om man skulle ta och banta, förstora brösten, blondera håret och anmäla sig till något förnedringsprogram på tv istället.
Det finns iaf fyra saker jag vill få in i min framtid. Kristoffer, en bra utbildning så att man kan jobba inom de senare, de ska vara ett jobb man kan utvecklas och klättra inom samt mina vänner och familj.
Men allt känns så svårt. Min utbildning ligger liksom på andra sidan Sverige.. tyvärr "fel" sida av Sverige. Eller ja, fel sida för att kunna vara med Kristoffer medans jag utbildar mig. Han kommer vara i Örebro och jag i Lund. Jag vill seriöst inte vara så långt ifrån honom. Samtidigt som jag vill kunna gå min drömutbildning och han vill gå sin. Jag mår seriöst illa bara av att behöva tänka på detta. Det blir liksom en klump i magen. Varför kan inte allting bara vara enkelt och självklart ibland?
Det är problem nummer ett. Problem nummer två är att jag vill förändras, alltså en stor förändring skulle nog sitta på sin plats. Jag har funderat en hel del och hur mycket jag inte vill erkänna de så hade en person i mitt förflutna rätt om mig. Personen ställde mig mot väggen på ett tyvärr fel sätt, men jag förstår avsikten. Dock får man rensa lite i de som hände den kvällen, människan hade inte rätt om allt. Nu gäller de bara att göra, för det är så enkelt. Det är bara att göra.
Även om de bara är att göra kan jag inte undgå att känna mig en smula vilsen. Och ensam. Väldigt ensam faktiskt. Det ligger tunga saker på mina axlar och jag vet inte riktigt i vilken ordning jag skall ta allting. Eller hur jag skall tänka. Inuti mig växer sig en liten tomhet och en stress liksom. Ja, det är nu man skulle varit en av de där ungarna som visste exakt vad dom ville bli som barn. Nog är de beundransvärt alltid, när ens väg kan vara så utstakad sen barnsben.
Nä, om man skulle ta och banta, förstora brösten, blondera håret och anmäla sig till något förnedringsprogram på tv istället.
En underbart konstig dag!
Dagen började med Filosofi som alltid på torsdagsmorgonen och idag var ju inget undantag. Men idag så var de väl inte riktigt som vanligt. Jag fick ett ganska fint skrattanfall innan lektionen började och vad skrattade jag åt? Jo, tre av mina vänner satt och diskutera vatten, då en av dessa tre satt med en burk med ramlösa i handen. De satt och diskutera om vattnet var nytt eller gammalt och de kom fram till att vattnet var nog närmare 2000 år gammalt men de var ändå nytt. Sen diskuterade de namnet.. det heter ju ramlösa med ett långt a och inte ett kort. Då protesterade en annan och sa att det heter väl inte samlag med ett långt a, utan samlag med ett kort a. Och de var väl här någonstans jag började skratta. Sen fortsatte de diskutera om vad vatten är för någonting och man säger ju fruset vatten och inte hårt vatten, och där dog jag. Det är svårt att återberätta för er, det låter ju som om att jag har världens tråkigaste humor. Liksom vad kul med vatten, hallå? =P Men att höra tre fullvuxna män diskutera att det heter fryst vatten och inte hårt vatten och annat.. det var förjävla roligt!
Det finns en person på min skola som har blivit lite mitt mål att lära känna då jag tycker han är fascinerande att prata med. Varje gång jag pratat med honom mår jag lite bättre! Konstigt nog. Jag har en teori om att jag känner så bara för att han inte är någon jag vanligen skulle ha vågat prata med. Och varje steg jag tar mot att lära känna honom, desto säkrare blir jag i mig själv på något sätt. Men hur som, han är väldigt egocentrisk, men de spelar inte så stor roll. Han är schyst och kan vara rolig att ha som vän =)
Senare samma dag hade vi latin. Där var en av dessa killar med, som jag har filosofi med, och denna gången var de hans tur att skratta åt allting jag gjorde. Men han e sjukt schyst denna människa så de var väl okej =P Han e dessutom grym på latin så jag snyltade lite på hans kunskaper idag.
Jag känner att jag börjar bli mer och mer social och jag känner att jag platsar in mer och mer. Jag får fler vänner och det känns helt awesome! Jag trivs jättebra! ^^ Jag fick dessutom kontakt med en annan kille ifrån engelskan idag som jag aldrig pratat med innan. Skitsnäll verkligen! Varför har aldrig vi snackat innan liksom? Dumma mitt självförtroende. Men nåja, det löser sig nog! Sen har jag fått bättre kontakt med två tjejer i min latinkurs också. Så nu flyter allting på som de ska! Nu trivs Alexandra väldigt bra ^^
Slutet gött, allting gött!
Det finns en person på min skola som har blivit lite mitt mål att lära känna då jag tycker han är fascinerande att prata med. Varje gång jag pratat med honom mår jag lite bättre! Konstigt nog. Jag har en teori om att jag känner så bara för att han inte är någon jag vanligen skulle ha vågat prata med. Och varje steg jag tar mot att lära känna honom, desto säkrare blir jag i mig själv på något sätt. Men hur som, han är väldigt egocentrisk, men de spelar inte så stor roll. Han är schyst och kan vara rolig att ha som vän =)
Senare samma dag hade vi latin. Där var en av dessa killar med, som jag har filosofi med, och denna gången var de hans tur att skratta åt allting jag gjorde. Men han e sjukt schyst denna människa så de var väl okej =P Han e dessutom grym på latin så jag snyltade lite på hans kunskaper idag.
Jag känner att jag börjar bli mer och mer social och jag känner att jag platsar in mer och mer. Jag får fler vänner och det känns helt awesome! Jag trivs jättebra! ^^ Jag fick dessutom kontakt med en annan kille ifrån engelskan idag som jag aldrig pratat med innan. Skitsnäll verkligen! Varför har aldrig vi snackat innan liksom? Dumma mitt självförtroende. Men nåja, det löser sig nog! Sen har jag fått bättre kontakt med två tjejer i min latinkurs också. Så nu flyter allting på som de ska! Nu trivs Alexandra väldigt bra ^^
Slutet gött, allting gött!
Inget att vinna och inget att förlora!
Jag hoppas att ni som läser haft en helt underbar midsommar med jordgubbar och käk i mängder! Det har då jag haft!
Jag och ett par vänner drog ut till min mormor och morfar på en ö i Stenungsund. Hos mormor blir man alltid bortskämd med mat och gott, och denna gången var inget undantag vill jag säga. Tror vi alla rullade därifrån idag. Men hur som haver, min midsommar var full av öl, cider, sång, dans och blommor! Precis som de ska vara.
Lite bilder och sådant kommer upp senare då jag fått dem av Adde som var en av de personer jag hade med mig ut på ön =)
Ha de gott!
Jag och ett par vänner drog ut till min mormor och morfar på en ö i Stenungsund. Hos mormor blir man alltid bortskämd med mat och gott, och denna gången var inget undantag vill jag säga. Tror vi alla rullade därifrån idag. Men hur som haver, min midsommar var full av öl, cider, sång, dans och blommor! Precis som de ska vara.
Lite bilder och sådant kommer upp senare då jag fått dem av Adde som var en av de personer jag hade med mig ut på ön =)
Ha de gott!
Kubb, fotboll och badminton!
Denna dag har varit helt underbar! Allting har gått hur bra som helst (har hjälpt en vän att genomgå en svår period) och efter de har jag spelat fotboll och badminton med min bror i solen! Svettigt som fasen vare och man stank tacokrydda efteråt, men jäklar vad roligt!
Vi spelade boll i gräset med shorts och skor och det kändes som om de kröp kryp längs bena hela tiden. Fast man vet ju att det är gräs, men jag verkligen avskyr fästingar! Äckliga små parasiter... fy!
På kvällen kom pappa och hans tjej, Marie, hem med ett kubbspel! Vi spelade i någon timma innan alla mygg och knott höll på att ta död på oss.
Imorgon drar pappa och Marie till Grekland (!) och jag ska köra de båda till Landvetter runt ett-tiden imorgon. Den 17 Juni kommer de hem och då ska jag hämta dem vid flygplatsen. Denna gång klockan ett på natten -.-
Kram på er!
Vi spelade boll i gräset med shorts och skor och det kändes som om de kröp kryp längs bena hela tiden. Fast man vet ju att det är gräs, men jag verkligen avskyr fästingar! Äckliga små parasiter... fy!
På kvällen kom pappa och hans tjej, Marie, hem med ett kubbspel! Vi spelade i någon timma innan alla mygg och knott höll på att ta död på oss.
Imorgon drar pappa och Marie till Grekland (!) och jag ska köra de båda till Landvetter runt ett-tiden imorgon. Den 17 Juni kommer de hem och då ska jag hämta dem vid flygplatsen. Denna gång klockan ett på natten -.-
Kram på er!
Henke och Emilie förlovade sig för några månader sen! Grattis!
Inte som förr, men ändå som vanligt - En utvärdering
Nu har jag spenderat tre dagar hemma och jag är otroligt rastlös! Jag kommer på mig själv hela tiden med att göra saker som jag liksom vant mig vid på skolan som inte gäller hemma. Ett exempel är att nätet inte fungerar förrens efter 16.00 på skolan, så jag måste övertyga mig själv om att här fungerar det 24/7. I skolan hade vi heller inget varmvatten utan man fick stå och spola i kanske 10min med vattenkranar och duschmunstycke innan värmen kom och här hemma kommer varmvattnet på 3 röda sekunder. Toaletten läckte på mitt rum och det gör den inte här osv. Det är sådana småsaker som sätter sig fast.
Att bo på ett internat är oerhört intensivt och aldrig träffar man så mycket underbart folk som man gör på en internatskola! Och när man slutar känns det som om att alla känner någon som känner mig som gått där, på min skola.
Den första tiden på skolan var allra värst. Jag kom dit utan att känna en enda människa och jag var långt hemifrån, ifrån allt jag kände till och som var tryggt. Skolan gjorde de givetvis inte lättare när de delade in oss i olika grupper, som av skolan kallas för cirkusen då vi ska ha 3 veckors intensivkurs i arbetsliv naturbruk, och jag hamnade i en grupp som jag inte direkt trivdes så bra i. Så de första 3 veckorna var pest och sen när vi kom till att delas in i klasser så skulle man återigen börja om med att lära känna folk! Det tyckte jag var något dumt, men samtidigt blev jag glad för då kunde jag lämna min grupp och hoppas på en ny start! En ny start fick jag så det skrek om det. Jag började umgås med en tjej som heter Alexandra, och idag kan jag inte leva utan henne! Efter en tid kom jag även att lära känna Miranda, Rebecca LO, Rebecca och en hel del andra människor, so idag är mina bästa vänner.
En sak ska man veta om internat är att det mycket friare att umgås med människor ifrån de olika klasserna och inriktningarna. Visst kan det låta självklart, men på en hel del gymnsium är det inte så självklart. Innan jag började på Dingle gick jag på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund och där blev man t.ex. mobbad om man umgicks med "estetarna" eller nördig om man var med "naturvetarna". Känner du igen dig? Jag tyckte inte om det alls, så där ännu ett plus för internatskola! Man får dessutom mer gemenskap i och med att vi planterar, städar, lägger sten och arbetar tillsammans varje dag. Dessutom måste jag skryta om att maten på vår skola är helt underbar! Kökspersonalen gör ett helt fantastiskt jobb och städerska ler faktiskt...
Tyvärr råkade jag ut för en olycka och fick gå om trean. Jag såg alla mina kära vänner springa ut på trappan och jag hamnade i en klass som var splittrad i tre delar. Vi hade ett gäng som skulle vara de som inte tog skolan på så stort allvar, de som tog skolan på stort allvar och ville få ihop klassen samt de som umgicks med båda parterna. Det var mycket skitsnack mellan parterna och de som var i mitten kom att avsky klassen. Det är tråkigt och trotts alla försök blev de bara lite bättre i slutet men aldrig bra.
Studentveckan var för mig någorlunda bra. Av tradition brukar de under denna vecka ske en hel del roliga saker på skolan. En del hittar på något för att retas med lärare som ibland blivit väldigt lyckade och en del mindre lyckade. En kille som gick ut för 2 årsen högg ner ett träd som han senare fick betala för.. 15.000kr tror jag han fick hosta upp ur egen ficka. Tycka vad man vill, det var nog kul då men inte så roligt efteråt!
Balen hade vi dagen innan studenten och jag tyckte den var lyckad! Maten var god, underhållning var kanon och toalettbesöken var exakt så krångliga att göra som man trodde att de skulle vara! Med andra ord, kvällen var lyckad. Själva studentdagen var också bra. Vi sa hejdå till våra lärare, mentorer, friteam (fritidsledare) och städ/köks personal. Många grät och en del var bara trötta och ville springa ut. Vi sjöng lite sånger, åt mat och jagade upp varann över hur mycket folk de var som samlats utanför dörrarna. Efter att ha käkat och fixat till oss en sista gång ställdes vi upp på led. Nervositet steg och en del ville nog spy, inklusive jag. Då kommer de en kille i vår klass, Daniel, och han samlar ihop oss. Han skriker att nu jävlar TD3, nu tar vi studenten! Aldrig har våran klass känts så sammanhållen och alla hänger på och som innan ett krig skriker han och springer ut och med ett bulltande hjärta springer vi alla efter och rätt ut på trappen! Där tvärstannar vi och skriker med våra hesa röster: FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN!
Fy fan vad vi är bra!
//Alexandra
Att bo på ett internat är oerhört intensivt och aldrig träffar man så mycket underbart folk som man gör på en internatskola! Och när man slutar känns det som om att alla känner någon som känner mig som gått där, på min skola.
Den första tiden på skolan var allra värst. Jag kom dit utan att känna en enda människa och jag var långt hemifrån, ifrån allt jag kände till och som var tryggt. Skolan gjorde de givetvis inte lättare när de delade in oss i olika grupper, som av skolan kallas för cirkusen då vi ska ha 3 veckors intensivkurs i arbetsliv naturbruk, och jag hamnade i en grupp som jag inte direkt trivdes så bra i. Så de första 3 veckorna var pest och sen när vi kom till att delas in i klasser så skulle man återigen börja om med att lära känna folk! Det tyckte jag var något dumt, men samtidigt blev jag glad för då kunde jag lämna min grupp och hoppas på en ny start! En ny start fick jag så det skrek om det. Jag började umgås med en tjej som heter Alexandra, och idag kan jag inte leva utan henne! Efter en tid kom jag även att lära känna Miranda, Rebecca LO, Rebecca och en hel del andra människor, so idag är mina bästa vänner.
En sak ska man veta om internat är att det mycket friare att umgås med människor ifrån de olika klasserna och inriktningarna. Visst kan det låta självklart, men på en hel del gymnsium är det inte så självklart. Innan jag började på Dingle gick jag på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund och där blev man t.ex. mobbad om man umgicks med "estetarna" eller nördig om man var med "naturvetarna". Känner du igen dig? Jag tyckte inte om det alls, så där ännu ett plus för internatskola! Man får dessutom mer gemenskap i och med att vi planterar, städar, lägger sten och arbetar tillsammans varje dag. Dessutom måste jag skryta om att maten på vår skola är helt underbar! Kökspersonalen gör ett helt fantastiskt jobb och städerska ler faktiskt...
Tyvärr råkade jag ut för en olycka och fick gå om trean. Jag såg alla mina kära vänner springa ut på trappan och jag hamnade i en klass som var splittrad i tre delar. Vi hade ett gäng som skulle vara de som inte tog skolan på så stort allvar, de som tog skolan på stort allvar och ville få ihop klassen samt de som umgicks med båda parterna. Det var mycket skitsnack mellan parterna och de som var i mitten kom att avsky klassen. Det är tråkigt och trotts alla försök blev de bara lite bättre i slutet men aldrig bra.
Studentveckan var för mig någorlunda bra. Av tradition brukar de under denna vecka ske en hel del roliga saker på skolan. En del hittar på något för att retas med lärare som ibland blivit väldigt lyckade och en del mindre lyckade. En kille som gick ut för 2 årsen högg ner ett träd som han senare fick betala för.. 15.000kr tror jag han fick hosta upp ur egen ficka. Tycka vad man vill, det var nog kul då men inte så roligt efteråt!
Balen hade vi dagen innan studenten och jag tyckte den var lyckad! Maten var god, underhållning var kanon och toalettbesöken var exakt så krångliga att göra som man trodde att de skulle vara! Med andra ord, kvällen var lyckad. Själva studentdagen var också bra. Vi sa hejdå till våra lärare, mentorer, friteam (fritidsledare) och städ/köks personal. Många grät och en del var bara trötta och ville springa ut. Vi sjöng lite sånger, åt mat och jagade upp varann över hur mycket folk de var som samlats utanför dörrarna. Efter att ha käkat och fixat till oss en sista gång ställdes vi upp på led. Nervositet steg och en del ville nog spy, inklusive jag. Då kommer de en kille i vår klass, Daniel, och han samlar ihop oss. Han skriker att nu jävlar TD3, nu tar vi studenten! Aldrig har våran klass känts så sammanhållen och alla hänger på och som innan ett krig skriker han och springer ut och med ett bulltande hjärta springer vi alla efter och rätt ut på trappen! Där tvärstannar vi och skriker med våra hesa röster: FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN!
Fy fan vad vi är bra!
//Alexandra
