Nattfiske
Ikväll åkte jag, min bror och hans fästmö till Hålandasjön och fiska! Jag tycker det är otroligt roligt att fiska och speciellt med min bror, han är grym på fiske och är erfaren fiskare (märktes på alla tusen grejer som vi skulle ha med oss ut). Vi packade grejerna, lånade pappas bil och drog iväg! Väl framme tog de en stund innan vi alla tre hade varsitt kastspö med drag och kunde sätta igång. Jag hade en tendens att fastna i botten med draget hela tiden och få bottennapp (jag fick nog upp de ena konstigare än det andra) men till slut högg de till! Min bror kom och hjälpte mig för han trodde seriöst att jag fått ett ordentligt bottennapp när de visade sig vara en fisk! Vi drog och slet som grottmänniskor innan vi fick upp en gigantisk gös! Den var ungefär en halvmeter lång och vägde runt 2kg, nytt personbästa! :D
Hoppas att ni haft en trevlig fredag!
Hoppas att ni haft en trevlig fredag!
Jag som liten!
Jag var allt bra söt när jag var liten ^^ Mina föräldrar trodde bestämt att jag skulle bli elitidrottare när jag växte upp. Jag hade överskottsenergi och satt i princip aldrig still i mer än 3 min. Tänk om man kunde få tillbaka den? Den kanske finns inuti, den kanske bara är vackert inbäddad? =P
Jag och min lillebror!
Kan min pappa, kan väl jag?
Min pappa gick stavgångsversionen utav Göteborgsvarvet i år och jag menar, kan han kan väl jag? Jag är så trött på att inte få igång mig själv till att göra saker. Hur tänker man? Vad gör man? Är det bara att göra? Andra får det att se så lätt ut och jag önskar att jag hade karaktär nog att dra tummen ur arslet och vandra 1mil. Men det gör jag inte.. för att jag inte gör det bara. Vilket är en hemskt dålig ursäkt för att inte göra det!
Jag vill gå ner i vikt, jag har varit överviktig i mer än hälften av mitt liv. Så mycket av mina depressioner vilar i just mitt dåliga självförtroende jag har fått pga min vikt. Jag är en nervös, ostabil person och jag vill vara lugn och inte göra andra lika nervösa som jag själv är.
När jag träffar andra personer, speciellt människor som jag tycker ser bra ut (eller på något annat sätt tycker väldigt mycket om) så blir jag jättenervös och får ångest och panik. Jag tittar ner i marken, pratar oavbrutet och om egentligen inget intressant alls. Och varför det? Jo, för att jag inte älskar mig själv
Lat är jag, det erkänner jag högt och tydligt. Inte lite lat heller, utan ganska mycket faktiskt. Det mesta ska ske på mina villkor och händer inget tillräckligt fort så ger jag upp. Tiden går och jag mår dåligt och hur länge hade jag tänkt att jag ska fortsätta såhär då? Jag tycker inte synd om mig själv, jag har förorsakat allt det här själv och försvinna ska det när jag någon gång får för mig att ta tag i det, själv.
HUR kan de vara så svårt?
Hjälper det om man sätter upp mål?
Hur ska man tänka och hur ska man börja?
Ganla, goda Lunarstorm!
Jag har pinsamt nog kvar mitt konto där och jag läste igenom min blogg där. En rolig fakta är att jag hade fler läsare i min blogg på lunarstorm än den jag har här, haha!
Men iaf, när jag var 16år skrev jag detta fantastiska mästerverk:
BANAN!
om man äter banan behöver man aldrig vara hungrig å sen när man bajsat kan man plantera bananer igen! Å då måste man ge bananplantan kärlek å den ger kärlek tillbaka genom banan... å en kärleksfull bananätare får en väldigt god banan tillbaka! Alla bananer lyckliga och glada!
POWER TOO THE BANANAS
Mycket innehållsrikt =P
Men iaf, när jag var 16år skrev jag detta fantastiska mästerverk:
BANAN!
om man äter banan behöver man aldrig vara hungrig å sen när man bajsat kan man plantera bananer igen! Å då måste man ge bananplantan kärlek å den ger kärlek tillbaka genom banan... å en kärleksfull bananätare får en väldigt god banan tillbaka! Alla bananer lyckliga och glada!
POWER TOO THE BANANAS
Mycket innehållsrikt =P
Tisdagsdänga
Idag älskar jag Pendulum.
Man måste ju älska Google!
Jag har en farbror vars tjej är ifrån Thailand och hon har tagit hit sin dotter Kwan. Kwan addade mig på Facebook och skriver bara på thailändska, vilket är rätt tråkigt då man gärna hade velat se vad hon skrev. Men jag ska inte säga något jag skriver endast på svenska så jag antar att det går jämt upp!
Iaf, för att komma till saken så tog jag en text och tänkte att jag skulle översätta den med hjälp av google och såhär såg texten ut som jag skulle översätta:
โอ๊ยกูละเกลียดมึงจิงๆ...อิดอก ก้านธูปกานเหี้ยไรอ่ะ..สัส** อยากรู้นักสมองมึงทำด้วยอะไร ความคิดอันเลวทรามต่ำช้าไร้สิ้นความดี หมิ่นเบื้องสูงต่างๆนาๆ ... คนอย่างมึงเค้าไม่นับหรอกว่าเกิดในชาติไทย..มึงต้องอยู่ในจำพวกชาติชั่ว ไม่ก็ชาติหมา ถึงจะเหมาะสมกับมึง อิดอก
Och enligt google skulle här stå såhär:
Aj Kun Chi มึง hatar varandra ... matas bröst. Kan sticka Kan อ่ะ .. fan vad en vecka ** Jag vet vad gjorde มึง นัก hjärnan. Trodde det dåliga utan bra slut. Min överlägsen varierat มึง ... folk som han inte räknar หรอก att den thailändska nationella .. มึง till de nationella klass är inte ont, är ont rätten till mat med bröst มึง.
Jag kan inte säga att jag blev ett dugg klokare!
Iaf, för att komma till saken så tog jag en text och tänkte att jag skulle översätta den med hjälp av google och såhär såg texten ut som jag skulle översätta:
โอ๊ยกูละเกลียดมึงจิงๆ...อิดอก ก้านธูปกานเหี้ยไรอ่ะ..สัส** อยากรู้นักสมองมึงทำด้วยอะไร ความคิดอันเลวทรามต่ำช้าไร้สิ้นความดี หมิ่นเบื้องสูงต่างๆนาๆ ... คนอย่างมึงเค้าไม่นับหรอกว่าเกิดในชาติไทย..มึงต้องอยู่ในจำพวกชาติชั่ว ไม่ก็ชาติหมา ถึงจะเหมาะสมกับมึง อิดอก
Och enligt google skulle här stå såhär:
Aj Kun Chi มึง hatar varandra ... matas bröst. Kan sticka Kan อ่ะ .. fan vad en vecka ** Jag vet vad gjorde มึง นัก hjärnan. Trodde det dåliga utan bra slut. Min överlägsen varierat มึง ... folk som han inte räknar หรอก att den thailändska nationella .. มึง till de nationella klass är inte ont, är ont rätten till mat med bröst มึง.
Jag kan inte säga att jag blev ett dugg klokare!
Fredasdänga!
Jag älskar den här låten! Det är en underbar låt på en fredag! Den finns även på spotify ;)
Upp till kamp! Igen...
Nu tänkte jag ta upp tråden som jag började på vid nyår. Inget godis! Och för att vara någorlunda realistisk denna gången, så ska mitt mål vara inget godis på veckodagarna, utan lördag ska vara godisdagen! Även om lördag är godisdagen så ska de dras ner på intaget. Jag har bestämt mig för att endast äta en sak av de jag är sugen på och inte 3 olika saker. Under veckorna ska jag dessutom skriva ner i min blogg vad jag är sugen på och hoppas på att det skall kännas bättre efteråt. Sen kanske man kan bestämma till helgen vilken av sakerna man fortfarande är sugen på och köpa de på lördagen i rimliga mängder! Dock är de ju så att suget kommer och då kommer de rejält.
Jag har en liten fråga, vad kan man äta som är nyttigt och gott när man är sugen på någonting? Vad är alltid bra att ha hemma om man har stram ekonomi?
Om jag nu ändå ska börja med detta igen så tänkte jag även dra ut mig själv. Jag ska inte här heller vara så optimistisk och tro att jag kommer gå varenda dag i en timme, utan nu ska jag faktiskt vara så himla käck och följa ett program som jag hittade i en tidning.
Nu är jag en sådan person som har väldigt svårt för värme, varför vet jag inte men så är de. Så jag funderar på om man skulle ut och svettas när de är kväll istället för mitt på dagen?
Nu ska jag dra och käka!
//Alexandra
Jag har en liten fråga, vad kan man äta som är nyttigt och gott när man är sugen på någonting? Vad är alltid bra att ha hemma om man har stram ekonomi?
Om jag nu ändå ska börja med detta igen så tänkte jag även dra ut mig själv. Jag ska inte här heller vara så optimistisk och tro att jag kommer gå varenda dag i en timme, utan nu ska jag faktiskt vara så himla käck och följa ett program som jag hittade i en tidning.
Nu är jag en sådan person som har väldigt svårt för värme, varför vet jag inte men så är de. Så jag funderar på om man skulle ut och svettas när de är kväll istället för mitt på dagen?
Nu ska jag dra och käka!
//Alexandra
Ge mig ett handtag!
Det är sällan jag tycker att jag hittar saker som är sååå mig, men idag gjorde jag de! En hel sida på internet om jag ska vara ärlig.. Jag älskar inredning och tycker att det är jättekul! Dock har jag ingen lägenhet att inreda i just nu, men när den dagen kommer så finns det nog risk för att jag aldrig kommer gå ut ur den.
Detta lilla och söta dörrhandtag fick mig på fall idag! Den är helt enormt söt! Tänk vad fint den hade passat i min ägo...
Bilden är tagen ifrån Inreda.com, och handtaget kostar 65kr/st.
Detta lilla och söta dörrhandtag fick mig på fall idag! Den är helt enormt söt! Tänk vad fint den hade passat i min ägo...
Bilden är tagen ifrån Inreda.com, och handtaget kostar 65kr/st.
Inte som förr, men ändå som vanligt - En utvärdering
Nu har jag spenderat tre dagar hemma och jag är otroligt rastlös! Jag kommer på mig själv hela tiden med att göra saker som jag liksom vant mig vid på skolan som inte gäller hemma. Ett exempel är att nätet inte fungerar förrens efter 16.00 på skolan, så jag måste övertyga mig själv om att här fungerar det 24/7. I skolan hade vi heller inget varmvatten utan man fick stå och spola i kanske 10min med vattenkranar och duschmunstycke innan värmen kom och här hemma kommer varmvattnet på 3 röda sekunder. Toaletten läckte på mitt rum och det gör den inte här osv. Det är sådana småsaker som sätter sig fast.
Att bo på ett internat är oerhört intensivt och aldrig träffar man så mycket underbart folk som man gör på en internatskola! Och när man slutar känns det som om att alla känner någon som känner mig som gått där, på min skola.
Den första tiden på skolan var allra värst. Jag kom dit utan att känna en enda människa och jag var långt hemifrån, ifrån allt jag kände till och som var tryggt. Skolan gjorde de givetvis inte lättare när de delade in oss i olika grupper, som av skolan kallas för cirkusen då vi ska ha 3 veckors intensivkurs i arbetsliv naturbruk, och jag hamnade i en grupp som jag inte direkt trivdes så bra i. Så de första 3 veckorna var pest och sen när vi kom till att delas in i klasser så skulle man återigen börja om med att lära känna folk! Det tyckte jag var något dumt, men samtidigt blev jag glad för då kunde jag lämna min grupp och hoppas på en ny start! En ny start fick jag så det skrek om det. Jag började umgås med en tjej som heter Alexandra, och idag kan jag inte leva utan henne! Efter en tid kom jag även att lära känna Miranda, Rebecca LO, Rebecca och en hel del andra människor, so idag är mina bästa vänner.
En sak ska man veta om internat är att det mycket friare att umgås med människor ifrån de olika klasserna och inriktningarna. Visst kan det låta självklart, men på en hel del gymnsium är det inte så självklart. Innan jag började på Dingle gick jag på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund och där blev man t.ex. mobbad om man umgicks med "estetarna" eller nördig om man var med "naturvetarna". Känner du igen dig? Jag tyckte inte om det alls, så där ännu ett plus för internatskola! Man får dessutom mer gemenskap i och med att vi planterar, städar, lägger sten och arbetar tillsammans varje dag. Dessutom måste jag skryta om att maten på vår skola är helt underbar! Kökspersonalen gör ett helt fantastiskt jobb och städerska ler faktiskt...
Tyvärr råkade jag ut för en olycka och fick gå om trean. Jag såg alla mina kära vänner springa ut på trappan och jag hamnade i en klass som var splittrad i tre delar. Vi hade ett gäng som skulle vara de som inte tog skolan på så stort allvar, de som tog skolan på stort allvar och ville få ihop klassen samt de som umgicks med båda parterna. Det var mycket skitsnack mellan parterna och de som var i mitten kom att avsky klassen. Det är tråkigt och trotts alla försök blev de bara lite bättre i slutet men aldrig bra.
Studentveckan var för mig någorlunda bra. Av tradition brukar de under denna vecka ske en hel del roliga saker på skolan. En del hittar på något för att retas med lärare som ibland blivit väldigt lyckade och en del mindre lyckade. En kille som gick ut för 2 årsen högg ner ett träd som han senare fick betala för.. 15.000kr tror jag han fick hosta upp ur egen ficka. Tycka vad man vill, det var nog kul då men inte så roligt efteråt!
Balen hade vi dagen innan studenten och jag tyckte den var lyckad! Maten var god, underhållning var kanon och toalettbesöken var exakt så krångliga att göra som man trodde att de skulle vara! Med andra ord, kvällen var lyckad. Själva studentdagen var också bra. Vi sa hejdå till våra lärare, mentorer, friteam (fritidsledare) och städ/köks personal. Många grät och en del var bara trötta och ville springa ut. Vi sjöng lite sånger, åt mat och jagade upp varann över hur mycket folk de var som samlats utanför dörrarna. Efter att ha käkat och fixat till oss en sista gång ställdes vi upp på led. Nervositet steg och en del ville nog spy, inklusive jag. Då kommer de en kille i vår klass, Daniel, och han samlar ihop oss. Han skriker att nu jävlar TD3, nu tar vi studenten! Aldrig har våran klass känts så sammanhållen och alla hänger på och som innan ett krig skriker han och springer ut och med ett bulltande hjärta springer vi alla efter och rätt ut på trappen! Där tvärstannar vi och skriker med våra hesa röster: FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN!
Fy fan vad vi är bra!
//Alexandra
Att bo på ett internat är oerhört intensivt och aldrig träffar man så mycket underbart folk som man gör på en internatskola! Och när man slutar känns det som om att alla känner någon som känner mig som gått där, på min skola.
Den första tiden på skolan var allra värst. Jag kom dit utan att känna en enda människa och jag var långt hemifrån, ifrån allt jag kände till och som var tryggt. Skolan gjorde de givetvis inte lättare när de delade in oss i olika grupper, som av skolan kallas för cirkusen då vi ska ha 3 veckors intensivkurs i arbetsliv naturbruk, och jag hamnade i en grupp som jag inte direkt trivdes så bra i. Så de första 3 veckorna var pest och sen när vi kom till att delas in i klasser så skulle man återigen börja om med att lära känna folk! Det tyckte jag var något dumt, men samtidigt blev jag glad för då kunde jag lämna min grupp och hoppas på en ny start! En ny start fick jag så det skrek om det. Jag började umgås med en tjej som heter Alexandra, och idag kan jag inte leva utan henne! Efter en tid kom jag även att lära känna Miranda, Rebecca LO, Rebecca och en hel del andra människor, so idag är mina bästa vänner.
En sak ska man veta om internat är att det mycket friare att umgås med människor ifrån de olika klasserna och inriktningarna. Visst kan det låta självklart, men på en hel del gymnsium är det inte så självklart. Innan jag började på Dingle gick jag på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund och där blev man t.ex. mobbad om man umgicks med "estetarna" eller nördig om man var med "naturvetarna". Känner du igen dig? Jag tyckte inte om det alls, så där ännu ett plus för internatskola! Man får dessutom mer gemenskap i och med att vi planterar, städar, lägger sten och arbetar tillsammans varje dag. Dessutom måste jag skryta om att maten på vår skola är helt underbar! Kökspersonalen gör ett helt fantastiskt jobb och städerska ler faktiskt...
Tyvärr råkade jag ut för en olycka och fick gå om trean. Jag såg alla mina kära vänner springa ut på trappan och jag hamnade i en klass som var splittrad i tre delar. Vi hade ett gäng som skulle vara de som inte tog skolan på så stort allvar, de som tog skolan på stort allvar och ville få ihop klassen samt de som umgicks med båda parterna. Det var mycket skitsnack mellan parterna och de som var i mitten kom att avsky klassen. Det är tråkigt och trotts alla försök blev de bara lite bättre i slutet men aldrig bra.
Studentveckan var för mig någorlunda bra. Av tradition brukar de under denna vecka ske en hel del roliga saker på skolan. En del hittar på något för att retas med lärare som ibland blivit väldigt lyckade och en del mindre lyckade. En kille som gick ut för 2 årsen högg ner ett träd som han senare fick betala för.. 15.000kr tror jag han fick hosta upp ur egen ficka. Tycka vad man vill, det var nog kul då men inte så roligt efteråt!
Balen hade vi dagen innan studenten och jag tyckte den var lyckad! Maten var god, underhållning var kanon och toalettbesöken var exakt så krångliga att göra som man trodde att de skulle vara! Med andra ord, kvällen var lyckad. Själva studentdagen var också bra. Vi sa hejdå till våra lärare, mentorer, friteam (fritidsledare) och städ/köks personal. Många grät och en del var bara trötta och ville springa ut. Vi sjöng lite sånger, åt mat och jagade upp varann över hur mycket folk de var som samlats utanför dörrarna. Efter att ha käkat och fixat till oss en sista gång ställdes vi upp på led. Nervositet steg och en del ville nog spy, inklusive jag. Då kommer de en kille i vår klass, Daniel, och han samlar ihop oss. Han skriker att nu jävlar TD3, nu tar vi studenten! Aldrig har våran klass känts så sammanhållen och alla hänger på och som innan ett krig skriker han och springer ut och med ett bulltande hjärta springer vi alla efter och rätt ut på trappen! Där tvärstannar vi och skriker med våra hesa röster: FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN!
Fy fan vad vi är bra!
//Alexandra
