My spirit of the sea
As I walk I can feel him
Always watching over me
His voice surrounds me
My spirit of the sea
His smile stays with me ever more
His eyes, they guide me through the haze
And bring me shelter from the storm
I feel my lover by my side
And he makes me follow my own heart
We'll be together some sweet day
Some sweet day
Brainstoooooorm
Everyone always tells me how good I am as a person. Why? Because I show humanity? Because I care?
I really don't understand. I'm no hero nor am I a good person. Though, I love humans. I love you all, everyone. Even the people I don't like I love. It's simple, we are here together. Same planet, same ground. The same blood runs through our veins. You can feel your heart beat, just as mine.
I really don't care how you look. I don't care about your negative thoughts about yourself. They are NEVER true in any way. Yeah, I mean it. Why should they be true?
Think about it twice. You can decide to hate yourself, believe in other peoples bad influences, you feel bad, right? Then, it can not be true. Because if it was true, you would feel good about it.
Example; When you have done an essay or a test, you feel good. Because; You were there, you had studied hard and you have been nervous for days and now it's done. You feeeeeeeeeeeel good because it was something YOU wanted to do, something that you got through. You know it is right, because you feel a positive feeling afterwards. If you felt bad about it, you know that it is wrong. It's true. Everything that makes you feel bad is WRONG.
SO! I just wanted to say, you are great. Capable of doing anything you want. The impossible is just impossible because you think so. Your brain puts up this boundries someone else gave you.
Stop, rethink and do. Trial and error. You live, right? Than learn from it.
Kärlek!/Love!
Jag älskar dig så mycket att det är löjligt!
I love you so ridiculously much!
En Malin.
Hon är snäll, otroligt charmig och väldigt mänsklig. Med mänsklig så menar jag att hon är en sådan person som man lätt blir förälskad i och gärna vill umgås med. Det går att sätta ord på henne och det är faktiskt skönt. Hon är på riktigt, hon är varm och på något vis finns hon alltid där. Malin försvinner liksom aldrig som människor kan göra. Därför är hon mänsklig.
Därför är hon Malin.
Därför är hon min vän!
Schizo
Vän i nöd
Vad jag saknar er. Allihop. Allt som fanns förr, som inte längre finns. De som håller på att ebba ur. Är det bara jag som känner såhär?
Klä känslan med ord.
En vän sa för något tag sedan att han avskyr dramatiska tjejer. Och att jag ska sluta vara sån, sån och sån. Exakt vad denne sa, det har jag glömt. Vilket är skönt... dock finns känslan och det där obehaget att någon tillrättavisat mig för att jag skall passa in i andras mallar.
Att vara dramatisk... varför skulle det vara så fel? För att man visar sina känslor? För att man blir arg när man är arg och ledsen när man är ledsen? Varför ska man hela tiden lägga band på sig, visa en perfekt fasad? Varför är människor så rädda för att visa vad de känner?
Är det verkligen bättre att trycka in sina känslor, "behärska sig", lugna ner sig, sluta tänka på det och glömma?
Jag skulle tro att detta är ett av våra stora problem i detta landet. Orsaken till varför man kanske, lite väl radikalt, tar livet av sig? Tycker att människor är kalla mot varandra? Slutat lita på varann?
Och varför anses det vara en svaghet att visa känslor?
Näe, jag blir hellre kallad dramatisk och visar exakt vad jag känner än att försöka lägga band på mig själv för att passa någon annan eller andra.
Torsdag
Igår kom Kristoffer hit till mig, en dag tidigare än beräknat. Han ville finnas som stöd för mig idag och jag blev jätteglad för att han kom! Han är precis vad jag behöver^^ Jisses, han e så fin den pöjken! Vad har jag gjort för att förtjäna honom? Nåja, underbar är vad han är!
Artig utan att flirta?
En gång så frågade en kille (ifrån min klass på gymnasiet) mig om han fick passa min hund och jag blev jätteglad! Javisst, sa jag och hade världens smile. Jag tackade honom så jättemycket och gick sedan och gjorde vad jag nu gjorde. Senare får jag ett sms där de står: "Alexandra, du är jättetrevlig och allting. Men jag tycker bara om dig som vän". WTF? Var de bara för att jag var tacksam eller var de för att jag log när jag sa "Javisst" eller vad?
Min vän frågade mig igår om jag tyckte att hon hade ett flirtigt beteende gentemot sina kunder, eftersom att så många frågat henne om de skulle kunna ses efter hon slutat jobbet. Och näe, jag tycker inte hon flirtar då hon bara är artig och trevlig gentemot sina kunder. Vad tror ni?
Jag är bara människa
Ett nytt liv med nya ögon att se världen, i oskuldens färg
Ett bultande hjärta fullt av hopp och en själ full av längtan
En kropp fylld med möjligheter
Käraste, tack för att jag fick komma till
Ett barn växer till, av käraste som inte väl vill
Ett barn växer upp, och säger inte till
En stor värld utan möjligheter, en stor värld utan en hjälpande hand
Käraste, hur känns det att vara önskad?
En tonåring kommer fram, utan att någonsin ha känt sin mammas trygga famn
En tonåring har växt upp, utan pappas trygga hamn
Ett hjärta fyllt med sår i en värld av mörka hån
Käraste, jag är bara en människa
En vuxen som aldrig fått vara barn, skadad av det finaste man kunde ha
En vuxen med sorg i sikt, kan inte hjälpa att känna sig som skit
En stor värld av gråa skalor, en värld utan sikt
Käraste, hur kunde ni inte hoppas på mig?
Hur vore det för en endaste kväll, säga att det var skönt att jag kom hem
Hur vore det att få höra, att det enda ni vill göra, är att umgås med mig
Käraste, hur kunde ni överge mig?
Skriven av:
Alexandra
