Återigen har jag funderat, funderat alldeles förmycket. Då och då kan jag slå bort tankarna, men nu har det dykt upp sånna där ord igen. Sånna där ord någon har sagt, som jag tycker mycket om, som jag inte kunnat släppa.
En vän sa för något tag sedan att han avskyr dramatiska tjejer. Och att jag ska sluta vara sån, sån och sån. Exakt vad denne sa, det har jag glömt. Vilket är skönt... dock finns känslan och det där obehaget att någon tillrättavisat mig för att jag skall passa in i andras mallar.
Att vara dramatisk... varför skulle det vara så fel? För att man visar sina känslor? För att man blir arg när man är arg och ledsen när man är ledsen? Varför ska man hela tiden lägga band på sig, visa en perfekt fasad? Varför är människor så rädda för att visa vad de känner?
Är det verkligen bättre att trycka in sina känslor, "behärska sig", lugna ner sig, sluta tänka på det och glömma?
Jag skulle tro att detta är ett av våra stora problem i detta landet. Orsaken till varför man kanske, lite väl radikalt, tar livet av sig? Tycker att människor är kalla mot varandra? Slutat lita på varann?
Och varför anses det vara en svaghet att visa känslor?

Näe, jag blir hellre kallad dramatisk och visar exakt vad jag känner än att försöka lägga band på mig själv för att passa någon annan eller andra.