Sista inlägget för denna dag..
Novemberlovet
På båten stötte vi på två värmlänningar som hade hytten bredvid oss. Det första den ene av dom gjorde var att kommentera hur mycket skägg Kristoffer har (med ett stort leende på läpparna måste tilläggas ^^) och sedan frågade han hur de fungerar när Kristoffer skall kyssa mig med allt de där skägget. Jag brukar inte ha snabba kommentarer men jag fick iaf ur mig att det "kittlas ju på de rätta ställena" och de fick tyst på honom, haha. Det skulle nog ja.. fått tyst på mig med. Nåja, det skrattade iaf och det var trevliga :D
Efter kryssningen drog vi hem till Kristoffers residens i Örebro där vi spenderade mesta tiden. I fredags var vi på trubadurkväll och det var riktigt trevligt! Under kvällen så vart där en musikfrågetävling som vi vann och priset vart gratis öl i baren, de säger man ju inte nej till =)
Resten av helgen tog vi de lugnt och bara var med varann. Det vart väldigt skönt faktiskt.
Något annat viktigt är att Kristoffer fyllde 22år i måndags! Jag har givetvis grattat honom personligen, men jag vill ändå säga det här på min blogg. Grattis mitt underbara hjärta i efterskott!
Jag känner mig FRÄLST!
Och jag har gjort en god gärning idag, jag gav en stackars liten tjej en av mina dyrbara plastpåsar förut. Hon var megapackad och skulle spy så hon fick den. Sen frågade jag om hon ville ha en servett och torka sig med men det ville hon inte. Så ja, high five :D
Jag är så jävla lycklig. Låt mig aldrig få vakna ur detta tillstånd!
Om du faller, så lovar jag att hjälpa dig upp
Ja jag vet, men jag ville bara säga vad jag känner innan min kropp imploderar! ^^
Mer än vad du är värd.
Det enda jag kan säga är att jag nyss tappat en vän, dock ingen närstående. Men still, människan sjönk som en sten och har tappat min respekt. Jag vill inte skriva mer om det på bloggen men jag behövde få de ur mig!
Over and out.
Det växer en liten rädsla inom mig...
Trotts alla dessa "låga" känslor känner jag ett oerhört lugn inombords. Min inre röst är uppmärksammad, jag kan lyssna på mig själv och jag känner inget behov av att göra utlopp för mina känslor utan biter mig i läppen och försöker låta de passera. Jag är stark nog att kunna hålla det inombords. Även om bloggen fick sig en känga och ni som läser kanske tycker det känns tungt, så är de inte så för mig. Jag har fått reagera av mig så nu är de ute ur mina tankar. För just idag är jag stark, även om jag känner en liten rädsla inuti. Fast, jag är stolt. Väldigt stolt.
Konsekvensetik, pliktetik och dygdetik
Idag har jag varit i skolan hela långa dagen! Det var himlans trevligt för på slutet så hade jag Filosofi som är ett av mina favoritämnen. Jag är något sjukt glad att jag valde Filosofi. Det är så enormt spännande och det öppnar verkligen ens sätt att se och tänka om saker och ting. Nu är inte jag den som pratar särskilt mycket under lektionerna men jag lyssnar starkt på vad folket omkring mig pratar om. Det har så många idéer och tankar så jag vet inte vad! Och det känns sjukt dumt att inte säga någonting, men jag tror de mest beror på att jag hellre iakttar en stund och svarar sen. Samt att jag behöver en stund att komma igång med tänkandet. För trotts allt så är filosofi ett väldigt tungt ämne emellanåt!
Häromveckan snackade vi om du skulle köra rattfull för att rädda liv, otrohet - skulle du berätta eller inte? och så tog vi upp ett dilemma där vi var tvungna att välja mellan vän eller familj. Som sagt.. det kan vara riktigt tungt men det är också väldigt skönt att höra hur andra ser på sådana saker. Då känner man sig inte direkt ensam i sitt tänkande samt att man får flera synpunkter på ett problem =) Underbara Filosofi!
Det jag nu har som läxa att fundera på är om det är någon skillnad på manlig och kvinnlig etik. Vad tror ni? Om det finns skillnader mellan män och kvinnor, går de att koppla de till etik?
Jag tycker faktiskt att de passar bra med en låt och video ifrån Pendulum. Låter heter Show down och har väldigt mycket etiska tankar i sig =P Eller hur säger man? ^^
Drömmar blir verklighet
Om vi säger såhär... jag vill bli landskapsingenjör för jag börjar ge upp drömmen om att bli landskapsarkitekt. Det kräver matte c och jag vet hur jobbigt jag har det med matte b så jag tänker inte ge mig på matte c. Och det gör ganska ont i mig att behöva ge upp det men ja.. det är kanske inte meningen att jag ska göra de då. Nu är jag inte på något sätt grinig eller arg eller frustrerad, bara smått besviken och känner att jag får en liten sten inombords. Men jag har gett mig fasen på att jag ska klara matte b så jag får spotta mig i näven och göra ännu bättre ifrån mig helt enkelt!
Nåja, jag tänker inte gräva ner mig i det här. Jag vet att det löser sig på ett eller annat sätt och jag hittar säkert någonting annat jag vill göra. Kanske skulle jag höra av mig till en f.d. lärare som så gärna ville att vi skulle höra av oss om vi fick problem med matten? Jag tror faktiskt att jag skall göra det.
Kärleksfull
Jag är så kärleksfull att jag spricker! Jag måste få mina känslor ur mig. Nu vet jag! Jag ska ge Miranda en kram :D Och jag tror jag gör de NU!
Lite barnsligheter
När du ser bilderna så kanske du tänker; "jaha, vad sött" men jag har faktiskt en tanke bakom dom! Om ni tittar på de två bilderna så ser ni i att det finns en annan värld i en mantel och i vingarna. Det tycker jag om. Det för mig kan representera hur vi ser på allting. Oftast finns de alltid flera sätt att se på en sak, allting är inte som de ser ut.. Jag vet inte, men något åt det hållet iaf =) Jag älskar stilen dom är tecknade på och färgerna samt enhörningar! Åh så geeky, men så är de ^^
Ta min hand
Jag önskar mig en kram ^^
Bella heter hon
Jag är optimistisk! Och nu ska jag på toa.
Vill ni se hur hon ser, så finns hon på bild här: BELLA. Det är den svarta lurvlurven.
Peace out people!
Dags att rycka upp sig och ta lite ansvar!
Självpepp!
Jag är smartare än så, de vet jag. Inuti mig finns en låga som är så jävla stark, som vill slita sig ut och få brinna fritt och de tänker jag låta den göra. Jag har anpassat mig färdigt.. det är dags att klippa sig fri.
Så ta och klipp dig, jag tänker aldrig bli som du! Jag måste bara slappna av och låta mig få finnas ibland er.
Jag ska lära mig att leva igen
Jag har sprungit åt olika håll
I min rastlöshet utan kontroll
Tills känslorna frös
Och min ångest blev skoningslös
Jag svikit och ångrat en del
Men förstår ändå hur det blev fel
Nu frågar jag dig
Finns det ändå en plats för mig
Hjälp mig att leva
Det finns kanske ett sätt
Om jag går i cirklar så visa mig rätt
Hjälp mej att leva
Det känns som jag är klar
viljan är mitt vapen
och lusten finns kvar
Nu får det vara nog.
Min favoritlåt just nu;
Sweden rock Festival
Då var det dags för Sveriges största rockfestival att dra igång igen då! Jag kommer närmare och närmare festivalen varje år men jag har aldrig råd att komma in själv =P
Detta året är jag chaffis åt min mamma och hennes sambo. Det ska bli himla spännande! Jag tycker om att köra bil så detta gör mig ingenting faktiskt. Dessutom ska jag få träffa Adde och sova över hos honom i ett par dagar. På det viset slipper jag åka hem mellan varven, festivalen pågår "bara" i tre dagar såatte ^^
Nu håller man på och förbereder sig på att åka imorgon. Det tvättas och packas och funderas. Vad ska man ha med sig? Hur mycket ska man ha med sig och sådär. Det gamla vanliga som man gör innan man ska iväg. Om man som jag varit skilsmässobarn i ett par år så vet man precis hur det ska gå till för att få med så mycket som möjligt i så få väskor som möjligt. Man blir änna packningsexpert!
Näe, om man inte skulle ta och käka frukost då? Min müsli väntar så fint på mig i skåpet!
Och förresten, jag har gått ner 4kg nu =) Jag vägde mig på vågen igår och jag blev glatt överraskad! Jag har faktiskt hållt det jag sagt att jag skulle göra. Inget godis på vardagar och smått på helgen. Dessutom ska jag och en vän till mig anmäla oss till Kretsloppet i Borås. Det är ungefär som Göteborgsvarvet fast man springer 1 mil istället. Med de betyder de att jag har ett mål och en orsak att få bort döfläsket! Och i och med att det är en bit kvar hoppas jag att jag hinner få det till en vana!
Heja Alex friskt humör!
Nattfiske
Hoppas att ni haft en trevlig fredag!
Jag som liten!
Jag var allt bra söt när jag var liten ^^ Mina föräldrar trodde bestämt att jag skulle bli elitidrottare när jag växte upp. Jag hade överskottsenergi och satt i princip aldrig still i mer än 3 min. Tänk om man kunde få tillbaka den? Den kanske finns inuti, den kanske bara är vackert inbäddad? =P
Jag och min lillebror!
Kan min pappa, kan väl jag?
Min pappa gick stavgångsversionen utav Göteborgsvarvet i år och jag menar, kan han kan väl jag? Jag är så trött på att inte få igång mig själv till att göra saker. Hur tänker man? Vad gör man? Är det bara att göra? Andra får det att se så lätt ut och jag önskar att jag hade karaktär nog att dra tummen ur arslet och vandra 1mil. Men det gör jag inte.. för att jag inte gör det bara. Vilket är en hemskt dålig ursäkt för att inte göra det!
Jag vill gå ner i vikt, jag har varit överviktig i mer än hälften av mitt liv. Så mycket av mina depressioner vilar i just mitt dåliga självförtroende jag har fått pga min vikt. Jag är en nervös, ostabil person och jag vill vara lugn och inte göra andra lika nervösa som jag själv är.
När jag träffar andra personer, speciellt människor som jag tycker ser bra ut (eller på något annat sätt tycker väldigt mycket om) så blir jag jättenervös och får ångest och panik. Jag tittar ner i marken, pratar oavbrutet och om egentligen inget intressant alls. Och varför det? Jo, för att jag inte älskar mig själv
Lat är jag, det erkänner jag högt och tydligt. Inte lite lat heller, utan ganska mycket faktiskt. Det mesta ska ske på mina villkor och händer inget tillräckligt fort så ger jag upp. Tiden går och jag mår dåligt och hur länge hade jag tänkt att jag ska fortsätta såhär då? Jag tycker inte synd om mig själv, jag har förorsakat allt det här själv och försvinna ska det när jag någon gång får för mig att ta tag i det, själv.
HUR kan de vara så svårt?
Hjälper det om man sätter upp mål?
Hur ska man tänka och hur ska man börja?
