Jag tänker inte falla in i ett led, jag vill inte tillhöra någon speciell genre. Jag vill vara mig och endast mig! Ibland finns de dagar då jag bara vill smälta in, men å andra sidan är det ingenting jag önskar att göra. Någonstans vet jag att jag inte gör de... smälter in, alltså. I hela mitt liv har jag strävat efter att passa in i någon sorts mall andra har gjort åt mig, och de får mig att känna mig som en apelsin som med all kraft vill pressa sig i en form av en pepparkaksgubbe. Det går inte, jag tänker inte göra det.. nej nej och återigen nej!
Jag är smartare än så, de vet jag. Inuti mig finns en låga som är så jävla stark, som vill slita sig ut och få brinna fritt och de tänker jag låta den göra. Jag har anpassat mig färdigt.. det är dags att klippa sig fri.


Så ta och klipp dig, jag tänker aldrig bli som du! Jag måste bara slappna av och låta mig få finnas ibland er.