Jag talar om ord. Små, små ord som sagts och som har fastnat i mitt minne. Dessa orden har bitit sig fast, ganska hårt. Det är svåra att få bort och mina tankar kretsar kring de här orden hela tiden. By all means, jag vill inte älta eller gnälla. Men jag har på något vis tagit åt mig det här orden och det gör ont, och om jag ska må bra så måste dom ut.
Har vi inte alla ord, som vi går runt och bär på? Ord som slingrat sig in i våra hjärtan, vårat hopp och vårat synsätt? Ditt jag, din personlighet. Enda in i själen. Och kanske har de satt sig fast där?
En reklam som jag faktiskt älskar, det är FRIENDS reklam mot mobbning. Ni vet, den söte lille killen som kommer hem med en hel ryggsäck med ord? Det är ungefär så jag menar, när jag säger att alla har ord med sig.

Jag vill nu tala om orden jag hört och som sitter fast, men då fick jag upp några nya ord. Ord från en före detta bästa vän, som sade: "Folk tycker att du är gnällig". Kanske blir man gnällig, om man inte får ur sig de rätta orden? Och kanske blir man gnällig, om motparten inte tar orden på allvar och lyssnar?

Om andra människor vill kalla det gnäll, att klaga och älta. Så får det vara så. Jag tänker yttra mina ord. Massa ord.
Jag kommer önska mig mod att yttra mina ord igen!