Lux aeterna

Jag skrev ett tidigare inlägg om att jag vart orolig över en sak. Men jag kan lugna er, och mig själv, med att det är lugnt! Livet gick inte åt skogen och nu är allting frid och fröjd igen. Dock har inte chocken lagt sig för vad de kunde ha varit. Jag tänker dock inte sitta och tänka; "tänk om..." för det är bara onödigt.
Ja, jag vet.. jag vill inte lägga ut på bloggen vad de var som hände osv. Usch näe, jag är fortfarande rätt skakis faktiskt. Men men, då vet man att man lever :D

Mitt välmående är påväg neråt. Jag är inne i någon höstdepression. Fast jag vill inte erkänna de ännu, så är nog faktan tyvärr kall och skoningslös. Jag är deprimerad för att det är höst. Punkt slut Alexandra. Som tur är är jag iaf inte ensam! Om man nu ska se de som en positiv sak....?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0