Livskris nr. 1
Min första livskris är här. Som så många andra runt min ålder så är det dags att välja riktning i livet. För mig blir de lite mer på allvar. Nu när jag studerar upp ämnen på komvux hoppas jag kunna komma in på min drömutbildning... men allt är inte så enkelt givetvis.
Det finns iaf fyra saker jag vill få in i min framtid. Kristoffer, en bra utbildning så att man kan jobba inom de senare, de ska vara ett jobb man kan utvecklas och klättra inom samt mina vänner och familj.
Men allt känns så svårt. Min utbildning ligger liksom på andra sidan Sverige.. tyvärr "fel" sida av Sverige. Eller ja, fel sida för att kunna vara med Kristoffer medans jag utbildar mig. Han kommer vara i Örebro och jag i Lund. Jag vill seriöst inte vara så långt ifrån honom. Samtidigt som jag vill kunna gå min drömutbildning och han vill gå sin. Jag mår seriöst illa bara av att behöva tänka på detta. Det blir liksom en klump i magen. Varför kan inte allting bara vara enkelt och självklart ibland?
Det är problem nummer ett. Problem nummer två är att jag vill förändras, alltså en stor förändring skulle nog sitta på sin plats. Jag har funderat en hel del och hur mycket jag inte vill erkänna de så hade en person i mitt förflutna rätt om mig. Personen ställde mig mot väggen på ett tyvärr fel sätt, men jag förstår avsikten. Dock får man rensa lite i de som hände den kvällen, människan hade inte rätt om allt. Nu gäller de bara att göra, för det är så enkelt. Det är bara att göra.
Även om de bara är att göra kan jag inte undgå att känna mig en smula vilsen. Och ensam. Väldigt ensam faktiskt. Det ligger tunga saker på mina axlar och jag vet inte riktigt i vilken ordning jag skall ta allting. Eller hur jag skall tänka. Inuti mig växer sig en liten tomhet och en stress liksom. Ja, det är nu man skulle varit en av de där ungarna som visste exakt vad dom ville bli som barn. Nog är de beundransvärt alltid, när ens väg kan vara så utstakad sen barnsben.
Nä, om man skulle ta och banta, förstora brösten, blondera håret och anmäla sig till något förnedringsprogram på tv istället.
Det finns iaf fyra saker jag vill få in i min framtid. Kristoffer, en bra utbildning så att man kan jobba inom de senare, de ska vara ett jobb man kan utvecklas och klättra inom samt mina vänner och familj.
Men allt känns så svårt. Min utbildning ligger liksom på andra sidan Sverige.. tyvärr "fel" sida av Sverige. Eller ja, fel sida för att kunna vara med Kristoffer medans jag utbildar mig. Han kommer vara i Örebro och jag i Lund. Jag vill seriöst inte vara så långt ifrån honom. Samtidigt som jag vill kunna gå min drömutbildning och han vill gå sin. Jag mår seriöst illa bara av att behöva tänka på detta. Det blir liksom en klump i magen. Varför kan inte allting bara vara enkelt och självklart ibland?
Det är problem nummer ett. Problem nummer två är att jag vill förändras, alltså en stor förändring skulle nog sitta på sin plats. Jag har funderat en hel del och hur mycket jag inte vill erkänna de så hade en person i mitt förflutna rätt om mig. Personen ställde mig mot väggen på ett tyvärr fel sätt, men jag förstår avsikten. Dock får man rensa lite i de som hände den kvällen, människan hade inte rätt om allt. Nu gäller de bara att göra, för det är så enkelt. Det är bara att göra.
Även om de bara är att göra kan jag inte undgå att känna mig en smula vilsen. Och ensam. Väldigt ensam faktiskt. Det ligger tunga saker på mina axlar och jag vet inte riktigt i vilken ordning jag skall ta allting. Eller hur jag skall tänka. Inuti mig växer sig en liten tomhet och en stress liksom. Ja, det är nu man skulle varit en av de där ungarna som visste exakt vad dom ville bli som barn. Nog är de beundransvärt alltid, när ens väg kan vara så utstakad sen barnsben.
Nä, om man skulle ta och banta, förstora brösten, blondera håret och anmäla sig till något förnedringsprogram på tv istället.
Kommentarer
Trackback
