Nu har jag spenderat tre dagar hemma och jag är otroligt rastlös! Jag kommer på mig själv hela tiden med att göra saker som jag liksom vant mig vid på skolan som inte gäller hemma. Ett exempel är att nätet inte fungerar förrens efter 16.00 på skolan, så jag måste övertyga mig själv om att här fungerar det 24/7. I skolan hade vi heller inget varmvatten utan man fick stå och spola i kanske 10min med vattenkranar och duschmunstycke innan värmen kom och här hemma kommer varmvattnet på 3 röda sekunder. Toaletten läckte på mitt rum och det gör den inte här osv. Det är sådana småsaker som sätter sig fast.

Att bo på ett internat är oerhört intensivt och aldrig träffar man så mycket underbart folk som man gör på en internatskola! Och när man slutar känns det som om att alla känner någon som känner mig som gått där, på min skola.
Den första tiden på skolan var allra värst. Jag kom dit utan att känna en enda människa och jag var långt hemifrån, ifrån allt jag kände till och som var tryggt. Skolan gjorde de givetvis inte lättare när de delade in oss i olika grupper, som av skolan kallas för cirkusen då vi ska ha 3 veckors intensivkurs i arbetsliv naturbruk, och jag hamnade i en grupp som jag inte direkt trivdes så bra i. Så de första 3 veckorna var pest och sen när vi kom till att delas in i klasser så skulle man återigen börja om med att lära känna folk! Det tyckte jag var något dumt, men samtidigt blev jag glad för då kunde jag lämna min grupp och hoppas på en ny start! En ny start fick jag så det skrek om det. Jag började umgås med en tjej som heter Alexandra, och idag kan jag inte leva utan henne! Efter en tid kom jag även att lära känna Miranda, Rebecca LO, Rebecca och en hel del andra människor, so idag är mina bästa vänner.
En sak ska man veta om internat är att det mycket friare att umgås med människor ifrån de olika klasserna och inriktningarna. Visst kan det låta självklart, men på en hel del gymnsium är det inte så självklart. Innan jag började på Dingle gick jag på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund och där blev man t.ex. mobbad om man umgicks med "estetarna" eller nördig om man var med "naturvetarna". Känner du igen dig? Jag tyckte inte om det alls, så där ännu ett plus för internatskola! Man får dessutom mer gemenskap i och med att vi planterar, städar, lägger sten och arbetar tillsammans varje dag. Dessutom måste jag skryta om att maten på vår skola är helt underbar! Kökspersonalen gör ett helt fantastiskt jobb och städerska ler faktiskt...
Tyvärr råkade jag ut för en olycka och fick gå om trean. Jag såg alla mina kära vänner springa ut på trappan och jag hamnade i en klass som var splittrad i tre delar. Vi hade ett gäng som skulle vara de som inte tog skolan på så stort allvar, de som tog skolan på stort allvar och ville få ihop klassen samt de som umgicks med båda parterna. Det var mycket skitsnack mellan parterna och de som var i mitten kom att avsky klassen. Det är tråkigt och trotts alla försök blev de bara lite bättre i slutet men aldrig bra.
Studentveckan var för mig någorlunda bra. Av tradition brukar de under denna vecka ske en hel del roliga saker på skolan. En del hittar på något för att retas med lärare som ibland blivit väldigt lyckade och en del mindre lyckade. En kille som gick ut för 2 årsen högg ner ett träd som han senare fick betala för.. 15.000kr tror jag han fick hosta upp ur egen ficka. Tycka vad man vill, det var nog kul då men inte så roligt efteråt!
Balen hade vi dagen innan studenten och jag tyckte den var lyckad! Maten var god, underhållning var kanon och toalettbesöken var exakt så krångliga att göra som man trodde att de skulle vara! Med andra ord, kvällen var lyckad. Själva studentdagen var också bra. Vi sa hejdå till våra lärare, mentorer, friteam (fritidsledare) och städ/köks personal. Många grät och en del var bara trötta och ville springa ut. Vi sjöng lite sånger, åt mat och jagade upp varann över hur mycket folk de var som samlats utanför dörrarna. Efter att ha käkat och fixat till oss en sista gång ställdes vi upp på led. Nervositet steg och en del ville nog spy, inklusive jag. Då kommer de en kille i vår klass, Daniel, och han samlar ihop oss. Han skriker att nu jävlar TD3, nu tar vi studenten! Aldrig har våran klass känts så sammanhållen och alla hänger på och som innan ett krig skriker han och springer ut och med ett bulltande hjärta springer vi alla efter och rätt ut på trappen! Där tvärstannar vi och skriker med våra hesa röster: FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN!



Fy fan vad vi är bra!
//Alexandra