Det börjar kännas nu
Det börjar närma sig.. den 26:e december. Dagen för min flytt. Jag insåg precis vad det är jag flyttar ifrån och vad jag kommer sakna när jag flyttar. Mina vänner.. mina absolut bästa vänner. Nu kommer jag bo långt ifrån Alexandra, Miranda och Adde. Adde som precis flyttat till Gbg, Miranda som bor i Borås och Alexandra som bor i Skåne. Hon skulle komma upp under jullovet och hälsa på alla och då missar jag henne. Fan vad jag saknar den kvinnan och hennes lugnande råd. Vi har så mycket gemensamt och det är så skönt att sitta och lyssna på när hon pratar om saker. För hon pratar så passionerat om saker och ting. Och Miranda som man kan vara helflum, seriös och bara sig själv med. Adde, som man kan snacka om vad som helst med och bli nertagen på jorden utav.. Ni är min trio med vänner! Närmaste. Ingen del av mig fungerar ju utan er liksom.
Jag kommer sakna min bror. Min älskade bror och hans tjej. Det som är så bra med min bror är att han bara behöver visa sig så känner jag mig hemma överallt. Jag hoppas verkligen de kommer till Motala och besöker oss. Usch, nu fick jag sånt där skräp i ögat. Och min lillasyster... nu kommer vi bli mer främlingar inför varann än vad vi redan är. Mamma, pappa.. och mormor! Usch näe, jag kommer sakna mormor så de svider. Samma med mamma och pappa. Åh jösses. Men det finns ju alltid tåg och bussar som tur är :D Det kanske blir så att när man väl bor längre ifrån varann, att man ses mer? Det är nog så tror jag. Jag har bott nära mormor t.ex. i flera år och kanske hälsat på henne ett par gånger bara. Så de kanske blir bättre. Och man borde bli bättre på att hålla kontakt med folk också.
Nu kom alla känslor på en gång. Vad jag kommer sakna er.. och alla andra! Alla andra som jag precis fått kontakt med ifrån Komvux här i Borås. Ni är helt underbara allihopa och de känns så himla kul att ha fått kontakt med er. Emelie, Emil, Jin, Linus, Andrea, Linda, Michael, Samuel, Hanna...
Och alla sena promenader med Jonny som jag haft. Jisses, tårarna bara rinner här. Måste vara massor med skräp i den här luften.
Även om de ska bli de roligaste jag gjort, att flytta... så ja. Den har sin charm ändå, den här staden som alltid sover.
Jag kommer sakna min bror. Min älskade bror och hans tjej. Det som är så bra med min bror är att han bara behöver visa sig så känner jag mig hemma överallt. Jag hoppas verkligen de kommer till Motala och besöker oss. Usch, nu fick jag sånt där skräp i ögat. Och min lillasyster... nu kommer vi bli mer främlingar inför varann än vad vi redan är. Mamma, pappa.. och mormor! Usch näe, jag kommer sakna mormor så de svider. Samma med mamma och pappa. Åh jösses. Men det finns ju alltid tåg och bussar som tur är :D Det kanske blir så att när man väl bor längre ifrån varann, att man ses mer? Det är nog så tror jag. Jag har bott nära mormor t.ex. i flera år och kanske hälsat på henne ett par gånger bara. Så de kanske blir bättre. Och man borde bli bättre på att hålla kontakt med folk också.
Nu kom alla känslor på en gång. Vad jag kommer sakna er.. och alla andra! Alla andra som jag precis fått kontakt med ifrån Komvux här i Borås. Ni är helt underbara allihopa och de känns så himla kul att ha fått kontakt med er. Emelie, Emil, Jin, Linus, Andrea, Linda, Michael, Samuel, Hanna...
Och alla sena promenader med Jonny som jag haft. Jisses, tårarna bara rinner här. Måste vara massor med skräp i den här luften.
Även om de ska bli de roligaste jag gjort, att flytta... så ja. Den har sin charm ändå, den här staden som alltid sover.
Kommentarer
Trackback
