Att bli kär i en japan, det är inte lätt må ni tro. Just nu sitter jag och kollar på försäkringar som gäller utomlands och vad man ska ta för någon. Jävla djungel. Dessutom måste man ringa landstinget för att fråga om man ens har rätt till vård utanför ett EES/EU land. Det står att man i regel inte har det. Så nu till den stora frågan, vilket försäkringsbolag ska få lura mig på pengar?
Medans jag satt med detta kom en tanke om relationer och säkerhet upp. Man vill på något vis ha en försäkring där med, eller hur? Man vill känna tryggheten och lugnet som det ger.
Då slog det mig att det var nog ett jävla bra tag sen som jag var så kär och berörd av en person, att jag inte kunde leva utan denne. Jag har några vänner och lite familj. Men en partner som jag gav allt till, var det längesedan jag hade (Nu menar jag inte att man ska skita i sitt ansvar eller lägga sitt liv hos någon annan). Det är nog inte så att jag inte velat, det har bara inte blivit eller så har det inte hunnit utveckla sig. Sist jag grät över att en relation inte fungerat var 2008. Sen dess har jag haft två längre förhållanden. Men jag gav nog aldrig riktigt det där lilla extra. I efterhand fanns de mycket jag kunnat ändra på, och jag visste om det då också, men kärleken var slut för min del. Jag ville inte satsa helt enkelt. Jag ville inte kämpa. Det fanns ingenting där helt enkelt.
Sådana relationer intresserar mig inte längre. Denna gången vill jag att det ska göra ont. Jag vill att han blir min värld, han som jag inte kan leva utan, utan måste få se varenda dag för att känna mig hel. Ni vet, det där som man inte vet att man saknar förrens man hittat det. Och jag vill drömma drömmar, skriva romantiska brev och titta på honom när han sover och känna den där värmen i kroppen.
Jag vill inte försäkra mig i en relation. Det ska vara avslappnat och skönt, men ingen mer försäkring. Vill inte binda mig, vill inte luta mig på någon annan än mig själv.
Dock vill jag växa med någon, utvecklas med någon. Bli lärd nya saker istället för att behöva lära ut jämt och ständigt.
Det är dags nu att släppa på alla spärrar och riva alla väggar. Jag litar på dig Fumi och jag vill att du gör mig ledsen ibland, men helst glad givetvis. Jag vill att du blir på riktigt. Att vi blir på riktigt.
Jag vet inte hur men du påverkar mig på alla plan. Mentalt, fysiskt och själsligt, trotts våra 800 mil emellan. Om nio dagar är du här. Fan vad jag ska krama dig och titta in i dina mörka, bruna ögon (förövrigt den snyggaste färgen en kille kan ha på sina ögon).
Efter fem månader får jag se dig igen! Och än tycker du om mig. Mer behöver jag inte.
Så man kanske skulle skita i den där försäkringen iaf? ;P

I am naked as a child, exposed for this world. Vulnerable, demanding. And still, I am just another heart in need of rescue.

Du blev arg när jag spräckte ditt fäste
Bubblan du gjorde till mitt näste
En fantasivärld där du härskade fritt
Jag kunde aldrig förstå, varför de inte var mitt

Under många år var jag din slav
Jag gick itu pga alla dina krav
Jag löd minsta vink
Allt för dig, för att du skulle må bra
Jag var din jävla sophink

Men nu är jag fri
Du har ingen makt
Allt du sagt, hela våran pakt
Det har gjort så ont


Idag kan du inte röra mig
Ingenting du gör, kan få mig att vilja ha dig
Du kan inte längre manipulera
eller Kontrollera
Det skrämmer dig att jag är fri

Ingenting av det du sagt 
Det finns inget av värde i det lagt
Det finns ingen relevans
Det finns inte en jävla chans
Att du någonsin kommer komma nära igen

Så tro inte att du kan
Bara för att du var min högra hand
Vi kommer aldrig igen få så starka band


Mitt hjärta är bakom lås och bom
Det skrämmer dig, att jag blivit som dom


//Alexandra

As I walk I can feel him
Always watching over me
His voice surrounds me
My spirit of the sea

His smile stays with me ever more
His eyes, they guide me through the haze
And bring me shelter from the storm

I feel my lover by my side
And he makes me follow my own heart
We'll be together some sweet day
Some sweet day

Everyone always tells me how good I am as a person. Why? Because I show humanity? Because I care?
I really don't understand. I'm no hero nor am I a good person. Though, I love humans. I love you all, everyone. Even the people I don't like I love. It's simple, we are here together. Same planet, same ground. The same blood runs through our veins. You can feel your heart beat, just as mine.
I really don't care how you look. I don't care about your negative thoughts about yourself. They are NEVER true in any way. Yeah, I mean it. Why should they be true?
Think about it twice. You can decide to hate yourself, believe in other peoples bad influences, you feel bad, right? Then, it can not be true. Because if it was true, you would feel good about it.
Example; When you have done an essay or a test, you feel good. Because; You were there, you had studied hard and you have been nervous for days and now it's done. You feeeeeeeeeeeel good because it was something YOU wanted to do, something that you got through. You know it is right, because you feel a positive feeling afterwards. If you felt bad about it, you know that it is wrong. It's true. Everything that makes you feel bad is WRONG.

SO! I just wanted to say, you are great. Capable of doing anything you want. The impossible is just impossible because you think so. Your brain puts up this boundries someone else gave you.

Stop, rethink and do. Trial and error. You live, right? Than learn from it.

Yeah I am ten years late... BUT I'M LAUGHING MY ASS OFF!!