Ja det är vad detta är. Nu är de återigen så att jag vill skriva något. Något viktigt, som alla kan ta del utav och inte bara mig och mitt. Utan något revolutionerande, som att jag skulle kunna ha löst världsfreden eller någonting!
Men som vanligt har jag ingenting vettigt att säga. Jag har inte ens ett dåligt skämt att berätta. Ändå så kliar de i fingrarna och min hjärna tänker febrilt ut saker jag skulle kunna skriva om. Dock e jag ju inte så påhittig utav mig och inget vettigt kommer de bli ur detta inlägg, heller.

Så, varför du ens lägger ner tid på att läsa detta inlägg är för mig ett mysterium, men jag blir faktiskt väldigt glad.. kanske även lite smickrad. För någonstans värmer de att även den minsta struntsak jag skrivit blir läst. Nu lät det nog väldigt negativt i början av detta stycke. Fast det var ju egentligen inte så^^

Näe, jag är rastlös! Vad ska man hitta på? Ska snart sova och tvätten e snart klar och blä. Äckliga vardag. Jag e så trött på den och ändå ska jag ha mestadelen vardagar i mitt liv. Nu är man dessutom ensam hemma. Inte ens vargen är här. Man kan ju alltid sjunga en sång, eller diska disken. Eller glo runt på youtube. Gammalt skolarbete kan man ju göra. Maila kungen. Titta på när dammråttorna växer och frodas härinunder sängen. Ta stillbilder på min pelargon. Plåga pojkvännen med massor av sms. JA! Det ska jag göra. Jag ska plåga min stackars pojkvän med massvis av sms. Fast de var ju attans de, för precis när jag skrivit de skickade han ett sms och frågade vad jag gör. Inte får man vara spontant och jobbig här inte, det skall ödet se till!

Pyttsan.