En ny tanke har slagit mig i min kamp mot frihet utan sockerbehov, och det är hur jag unnar mig saker och ting. Jag såg ett program på tv om sockerberoende (jag borde spelat in det) och där var en kvinna som pratade om ja, hur det är att vara beroende av socker och hur man kommer därifrån. Hon nämnde en hel del viktiga saker men det jag funderar på mest är behovet av att unna sig själv saker i form av mat och godis. Måste man unna sig med godis och mat? Nej, det måste man inte. Men det är av någon anledning så det har blivit. Jag menar, vad är en film utan godis? Det är faktiskt inte kroppen man unnar på detta vis, utan hjärnans behov av att ha sockret. Jag tycker det är läskigt på något vis. Samma gäller tröstätande, känner man sig som skräp utsätter man sig för det. Även i matväg. Jag har gjort det och det är jag absolut inte ensam om.
Min poäng är iaf att man kan unna sig och trösta sig på annat vis än att äta socker.


Så dagens fråga att ställa till sig själv är; Hur kan jag unna/trösta mig själv på annat vis?

//Alexandra